påverkar hur väl kon klarar sig igenom de viktigaste veckorna
Under övergångsperioden genomgår kons hormonfunktion och ämnesomsättning stora förändringar. Energiomsättningen måste gå rejält upp i varv när kon ställer om från dräktighet till mjölkproduktion. Efter kalvning ska foderintaget öka så snabbt som möjligt för att fylla det ökade energibehovet. Det kräver en störningsfri vom, men också levern måste fungera optimalt. Annars får inte kon tillräckligt med energi i början av laktationsperioden.
I början av laktationsperioden är kon oundvikligen i negativ energibalans. Om inte foderintaget snabbt går upp, kan det resultera i att kon insjuknar i någon av de produktionssjukdomar som lurar på den nykalvade kon. Ketos är en vanlig sådan, ofta subklinisk. Om man försöker öka energiintaget genom att öka andelen kraftfoder finns det risk för vomförsurning. Det finns sedan länge fungerande lösningar på dessa problem. Med propylenglykol kan man öka energitillförseln, medan levande jäst bromsar pH-sänkningen i vommen och upprätthåller både vomjäsning och god fibersmältning. Någon större uppmärksamhet har inte ägnats åt att förbättra den för energiomsättningen så viktiga leverns funktion, eftersom det inte har funnits några effektiva medel att ta till.
Levern är det viktigaste inre organet för matsmältning och metabolism
Levern är ett viktigt inre organ för matsmältning och ämnesomsättning. Levern fungerar för tillverkning, lagring och nedbrytning av många ämnen. Levern spelar en nyckelroll i kons energi- produktion, särskilt under övergångsperioden och i början av laktationsperioden. Genom glukoneogenes omvandlar levern propionsyra som bildas i vommen till glukos, som transporteras i blodet som energi till vävnaderna. Under negativ energibalans, när kon mjölkar på hullet, dvs på energi lagrad i fettvävnaden, är levern det organ som bearbetar fettsyrorna som frigörs från vävnadsfettet.
Blodets fria, icke-förestrade fettsyror från fettvävnaden benämns med den engelska förkortningen NEFA (Non-Esterified Free Fatty Acids). Vissa av dessa fettsyror kan kroppen direkt använda som energi, men resten måste genomgå något slag av behandling i levern. Genom att oxidera de fria fettsyrorna producerar levercellernas mitokondrier ATP, som utgör cellernas energivaluta. Partiell oxidation resulterar i olika ketoner, såsom beta-hydroxibutyrat (BHB). NEFA- och BHB-nivåerna i kons blod används som mätare för att konstatera subklinisk ketos.
Fettlever vid kalvning är ett problem
Problemet för levern blir de NEFA som den inte hinner oxidera, ens delvis. Överskottet av NEFA eller fria icke-förestrade fettsyror förestras tillbaka till fetter i form av triglycerider. För att transportera dem från levern till blodomloppet behövs specialiserade proteiner som kallas lipoproteiner. Produktionen av lipoproteiner är begränsad hos nötkreatur, så om det finns rikligt med ”nefor” räcker transportkapaciteten inte till, utan fett börjar lagras i levern.
Fettlever kan uppstå före kalvningen, eftersom fettmobilisering från vävnader börjar så tidigt som 2-3 veckor innan kalven föds. Fettansamlingen skadar leverns vävnader och försämrar dess funktion.
B-vitaminernas tillräcklighet har börjat ifrågasättas
Vid förebyggande och behandling av fettlever framhålls betydelsen av B-vitaminer och kolin. B-vitaminer, dit också kolin i allmänhet räknas, ingår i många ämnesomsättningsprocesser genom vilka kroppen bearbetar proteiner, kolhydrater och fetter.
B-vitaminer behövs för proteinsyntesen. De behövs för glukoneogenesen i levern, där blodsockret glukos bildas, och de behövs också för fettmetabolismen. De fungerar som aktivatorer som håller reaktionerna igång. Varje B-vitamin har sin egen funktion, som inte kan ersättas med ett annat B-vitamin.
Med hjälp av mikrober producerar en välfungerande vom B-vitaminer för värddjuret, men med stigande mjölkproduktion och större andel kraftfoder i foderstaten, har man börjat ifrågasätta om denna mikrobiella syntes räcker till. Otillräckligt intag av B-vitaminer har redan dragit ner på ämnesomsättningens effektivitet innan synliga bristsymtom konstaterats.
Det finns flera utfodringsmässiga stödåtgärder för effektivare ämnesomsättning
Det är under övergångsperioden som kons ämnesomsättning är mest pressad: foderintaget är som lägst, hormonaktiviteten i turbulens, motståndskraften som svagast och risken för att utveckla antingen infektionssjukdomar eller ämnesomsättningsstörningar som högst. Samtidigt ökar energibehovet kraftigt när mjölkproduktionen sätter i gång.
Olika strategier har testats och utvecklats för att stödja kon. Energitillskott ,såsom propylenglykol, och levande jäst, som förbättrar vomfunktionen och upprätthåller foderintaget, liksom olika vombuffrande ämnen är alla allmänt i bruk. Bland de stödmetoder som testats finns även B-vitamintillskott .
Studier har visat att övergångskor har nytta av tillskott av riboflavin, folsyra, vitamin B12 och kolin. Dessa vitaminer har alla sina egna specifika funktioner, men uppenbarligen också en ömsesidigt förstärkande samverkan.
Vomskyddad B- vitaminblandning har gett lovande resultat
Funktionerna och betydelsen av B-vitaminer är väl kända, men de resultat man erhållit med tillsats av B-vitamin har varit varierande på grund av att vitaminerna bryts ner i vommen. Därför har en metod utvecklats för att skydda en B-vitaminblandning från nedbrytning i vommen. Detta har i utfodringsförsök varit effektivt just på övergångsproblemen: energibalans, ämnesomsättning och immunförsvar.
Utfodringsförsök i Kanada visade att en vomskyddad vitaminblandning gav bättre resultat än enbart skyddat kolin. När vitaminblandningen gavs, åt korna mer torrsubstans före kalvningen, hade en lägre halt ketoner i blodet efter kalvningen och hade bättre fertilitet. I B-vitamingruppen var procentandelen dräktiga kor 100 dagar efter kalvning dubbelt så hög som i den kolinbehandlade gruppen.
Även i gårdsförsök gav en vomskyddad blandning av B- vitaminer ett bättre resultat än endast vomskyddat kolin. I gruppen kor som fick B-vitaminblandningen förekom mindre subliklinisk ketos och gruppen hade bättre produktions- och dräktighetsresultat.
Under övergångsperioden behöver kon bästa möjliga vård
I en artikel från 1919 om utfodring av mjölkkor står att läsa att "ingen mjölkbonde eller uppfödare kan förvänta sig att besättningen ska vara frisk och högavkastande om man försummar bästa möjliga skötsel, foder och vård kring kalvningen."
Bra management är lika viktigt i dag som för mer än hundra år sedan, eftersom det är den bästa garantin för en lyckad övergångperiod. De viktigaste riskfaktorerna för störningar i energiämnesomsättningen och fettlever är feta sinkor, kraftig viktminskning hos korna och lågt foderintag.
Man bör ta till alla medel för att förkorta och lindra den negativa energibalansen. Kornas foderintag måste uppmuntras, för redan 24 timmars fasta leder till att fett börjar samlas levern. Eftersom fett avlägsnas från levern mycket långsamt tar det veckor att få levern i full funktion efter det att kon nått positiv energibalans.
Management gäller även kons närmiljö. Den måste vara i ordning, eftersom alla stressfaktorer som kor utsätts för påverkar genom nervsystemet regleringen av lipolys, dvs nedbrytningen av vävnadsfetter. Tillräckliga utrymmen under sinperioden och goda kalvningsförhållanden är viktiga. Båspallarna och foderbordet måste vara korrekt dimensionerade och ladugårdens ventilation och temperatur måste vara rätt inställda. En bra och lugn hantering av korna är en självklarhet.
När grunderna är i ordning kan man genom utfodring ytterligare stödja kon under övergångsperiodens tre veckor före och efter kalvning. Skyddade B-vitaminer är ett nytt fungerande komplement till utbudet av hjälpmedel.
B- VITAMINER HAR MÅNGA VIKTIGA FUNKTIONER
Effektiv leverfunktion är en förutsättning för effektiv energiomsättning. B-vitaminer är viktiga näringsämnen som är involverade i de metaboliska processerna i levern. Kor behöver dem för att hållas friska under den kritiska övergångsperioden och för att förverkliga sin produktionspotential.
Varje B-vitamin har sina specifika funktioner, men de kompletterar varandra och samverkar. Enligt nyligen genomförda studier har kor mest nytta av tillsats av B-vitaminer blandat i foder under övergångsperioden.
- Kolin har visat sig sänka leverfettet och minska förekomsten av fettlever.
- Det har påvisats att folinsyrahalten i blod hos mjölkkor minskar med upp till 40% under övergångsperioden. Folinsyra (folat, B9), såväl som kolin, behövs som givare av metylgrupper i lipidmetabolismen i levern.
- Vitamin B12 är involverad i två viktiga metaboliska händelser: omvandlingen av propionsyra till glukos vid glukoneogenesen i levern och i överföring av metylgrupper som krävs i olika synteser. Tillsammans har folinsyra och vitamin B12 rapporterats öka ämnesomsättningen och öka produktionen av mjölk och mjölkprotein i början av laktationsperioden.
- Riboflavin (B2) är ingår i flera enzymer som en kofaktor. Med en kofaktor avses ett ämne som krävs tillsammans med ett annat för att fungera. B2 är involverad i fler reaktioner än något annat vitamin. Riboflavin behövs för oxidationsreduktionsreaktioner, till exempel vid energiproduktion. Dessutom spelar det en viktig roll för att aktivera celler som ingår i immunförsvaret.