Historiens vingslag

Texten hämtad från Feedex 25-års historik som skrevs år 2017

I begynnelsen stod en övergiven fabrik på en slätt i Österbotten. Den ekade tom tills dagen då två män delade en vision: Här ska vi starta vår foderfabrik.

De första åren, Karl-Gustav Höglund

När den tidigare verkställande direktören, och en av grundarna av Feedex, Karl-Gustav Höglund får frågan om hur allting började så är det som att öppna en bok i lokalhistoria. Händelser som lett till att det finns ett företag med namnet Feedex, som i år fyller 25 år, avlöser varandra på löpande band. Han ackompanjeras av den nuvarande vd:n Christian Snellman som också var med när det begav sig i tiderna.
- Om vi tittar på hur allt började i tiderna så fanns Äggcentrallagret på platsen redan på 40-talet. Där spikades lådor, ägg packades och foder tillverkades. Det fanns många hönsfarmare i nejden på den tiden.
- Ja, och en kvarn fanns det också på samma ställe, lägger Christian till, ortsbo som han är och känner till området.
- År 1951 köpte Hankkija upp allt här och byggde en fabriksbyggnad, fortsätter Karl-Gustav, de såg säkert möjligheterna med hönsfoder vilket de började producera i en större skala än vad Äggcentralen hade gjort. Så småningom utvidgades verksamheten med nötfoder och svinfoder så fabriken blev ganska stor.
År 1960 drabbades Hankkija av en motgång när anläggningen eldhärjades. Men redan samma år byggdes fabriken upp igen och förstorades. Hankkija var på den tiden ett stort och ansett bolag med många butiker runtom i landet.
- Men fabrikstillverkat foder hade en ganska liten roll i Finland ännu då, minns Christian, enheterna var mycket mindre än idag, det ska man komma ihåg.
Höglunds bana inom foderbranschen började år 1975 vid Hankkija i Kållby.
- Den 13 april 1975, den dagen kom jag hit. Teknisk direktör var min titel och att det blev så att jag började här beror på att jag såg en annons i Jakobstads Tidning, säger han. Jag var maskintekniker till min utbildning och hade före det arbetat på JARO som tillverkade rostfria rör.
Det ena ledde till det andra och från och med nyåret 1976 blev Karl-Gustav ansvarig för Hankkijas anläggning i Kållby. Han kunde en hel del men mycket var ändå nytt.
I slutet av 80-talet började Hankkija köra ner verksamheten i Kållby. Det skedde i etapper och slutade med att hela fabriken lades ner år 1989. Den sista tiden fanns bara tillverkningen av pälsdjursfoder kvar, den hade varit med sedan 60-talet.
- Så gick det tyvärr, konstaterar männen. Byggnaderna blev kvar, en del av maskinerna såldes bort, allt tystnade och de anställda sökte sig till annat arbete.
Det gick ett par år. Karl-Gustav Höglund träffade Jan Fors på en ishockeymatch och kastade fram en tanke han hade när han fick höra Jans planer på att starta fodertillverkning.
 -Det står en tom fabrik i Kållby, sade jag åt honom. Jag visste att vi passade bra ihop, säger Karl-Gustav med ett finurligt leende.
- Nästa dag inspekterade vi stället. Jan gillade först inte vad han såg; fabriken var ju bara en betongkoloss på slätten, tyckte han. Men att det fanns möjligheter insåg han snart.
Händelserna fortsatte med att Karl-Gustav kontaktade Hankkija och sin före detta chef och meddelade att han och Jan var villiga att köpa anläggningen i Kållby. Då vi var nästan klara med förhandlingarna gick Hankkija i konkurs. Det blev nya överläggningar med konkursboet och advokatbyrå Hannes Snellman i Helsingfors. Efter några timmars förhandlingar var alla papper undertecknade och när vi skakade hand frågade advokaten på finska: ”Missä toi Kolppi oikein on?” - ”Var ligger det där Kållby egentligen?”
- Journalisten Bertel Widjeskog på Jakobstads Tidning hade fått reda på att vi hade något på gång, kommer Karl-Gustav ihåg.
- Han ringde upp oss och ville göra en intervju. Det skedde redan när vi var på väg hem från Helsingfors och jag berättade entusiastiskt om vad som skulle ske i Kållby. Jag tog i för allt vad jag var värd och målade upp en ljus framtid. Anläggningen skulle mycket snart sjuda av liv och rörelse igen. Jag minns att jag tänkte att vi måste ju vara positiva, vem skulle annars vara det? Visst gav jag Widjeskog en mycket optimistisk bild av våra kommande planer men jag hade en orsak till det: Nästa dag hade vi ett möte med banken och finansiärerna.
Allt gick bra, banken gav oss grönt ljus och vi kunde sätta igång med att förverkliga våra planer.

Framtidstro, Jan Fors

Efter 16 år som verkställande direktör vid Ab Nyko Frys Oy tyckte jag att det var dags att söka nya utmaningar, berättar Jan Fors.
- Jag hade träffat Karl-Gustav Höglund på en ishockeymatch i Jakobstad och vi kom att diskutera Hankkijas tomma utrymmen i Kållby.
- Tidpunkten var lämplig eftersom jag en längre tid hade sökt utrymmen för fodertillverkning. Vi besökte platsen och jag blev förskräckt. Det jag såg var en stor betongklump ute på en åker, säger Jan och skakar på huvudet vid minnet. Jag var minst sagt skeptisk men Karl-Gustav trodde på idén och jag drogs med av hans entusiasm.
Nu var de två. En som behärskade produktionsteknik och en med erfarenhet av företagsekonomi. Men vem hade kunskap om produkterna? Då dök Kauko Kauppinens namn upp, en man som Jan kände sedan tidigare. Kauko var från Helsingfors och han hade doktorerat i veterinärmedicin och han nappade på erbjudandet. Dessa tre män grundade tillsammans bolaget Feedex. Arbetsordningen var följande: Karl-Gustav tog hand om posten som verkställande direktör och det tekniska kunnandet, Jan hade ansvaret för inköp av råvaror, ekonomi och finansieringsfrågor och verkade som arbetande styrelseordförande. På Kaukos lott föll uppgiften att ta fram produkter som skulle vara nya, efterfrågade och hålla hög standard.
- Vi hittade finansiärer som trodde på oss. Det hjälpte oss att komma igång med att röja upp, skaffa utrustning, anställa folk, köpa råvaror och börja producera, kommer Jan ihåg. När jag idag ser tillbaka inser jag att projektet var mycket våghalsigt av oss. Men med Karl-Gustavs optimism och vår vision om egen fodertillverkning som drivkraft trodde vi på att vi kan skapa ett framgångsrikt företag. Vi trodde stenhårt på att vi med vårt gemensamma kunnande skulle lyckas ta oss in på en redan hårt konkurrerad marknad. Vi hade en mycket bra personkemi mellan oss som gav oss den behövliga energin.
Snabbt fick Feedex understöd i regionen och började växa. En orsak var en helt ny metod att nå ut till kunderna. Företaget var den första djurfodertillverkaren som bedrev direktförsäljning.
-Våra försäljare blev väl mottagna när de kom till gårdarna och presenterade vad vi på Feedex kunde erbjuda dem. Hade de frågor fick de svar och vi märkte snabbt att direktkontakt är en bra sak. Idag har alla andra tillverkare tagit efter oss.
Tyvärr blev Kauko Kauppinens karriär på Feedex kort. Efter ett par år insjuknade han och blev tvungen att lämna Feedex.  
Efter 14 år som vd gick Karl-Gustav Höglund i pension år 2006 och lämnade efter sig ett välmående företag och Jan åtog sig VD-posten. Detta var bara en tillfällig lösning på grund av att Jan hade andra företag på sidan om som tog en stor del av hans tid. Knappa två år senare blev Christian Snellman vd och är det fortsättningsvis när Feedex firar 25-årsjubileum.
 Jan ansvarar fortsättningsvis för inköpen av en stor del av råvarorna och utmaningar saknas inte.
- Rätt timing vad gäller pris på inköpen är otroligt viktigt i vår bransch. Jag lägger mycket tid och energi på att följa råvarumarknadens prisutveckling. Vid inköp av råmaterial kan ett par euros variation per ton betyda mycket i slutändan när det handlar om partier på 2000-5000 ton per båt, flera gånger i året.
- Jag trivs med jobbet och sover bra för det mesta men vi har många utmaningar, säger Jan. Jag känner stort ansvar för personalen och vill göra mitt bästa för att det ska gå bra för företaget. Om man tänker på alla anställda plus de som vi köper tjänster av samt deras familjer medräknade når ringarna på vattnet långt. Det är många människor som berörs av att Feedex fortsätter att blomstra.
Jan har sitt kontor i Jakobstad men håller möte en gång i veckan med ledningsgruppen på Feedex i Kållby. Han träffar regelbundet representanter för samarbetspartners och är fortfarande styrelseordförande. Idag är det familjen Fors som äger bolaget.
- Att besöka mässor är också viktigt i vår bransch och det satsar jag gärna min tid på. Nyheter lanseras på mässorna och det gäller att hela tiden vara medveten om vad som är på gång.
När han tänker tillbaka på det första besöket till betongklumpen på åkern konstaterar han att mycket har hänt sedan den dagen.
- Vi tog en stor risk. Satsade allt vi hade, all vår erfarenhet, kunskap och kraft på att få det att lyckas. Att vi lyckades och att företaget växte och växer fortfarande idag, 25 år senare, är för att vi har fått göra resan tillsammans med en duktig och kunnig personal. Många i personalen ser Feedex som sitt eget och ställer upp i ur och skur för företaget, säger Jan tacksamt.